Direktlänk till inlägg 16 maj 2011
Så var första testseglingen utförd... lördag ca 1030 ut på böljan blå med lilla blå.
Med stor spänning rullade jag ut den lite för stora focken (110% omsydd till självslående) och gled iväg i utseglingsrännan (eller heter det fortfarande insegling när man seglar ut ). Till väldigt lätta akterliga vindar och strax efter kompisar i en Fenix med enbart genua, gled Lilla Blå iväg mot oceanen.
Efter 30-40 minuter i 1,5-2 knops fart blekte det av ännu mer, men skepparen misstänkte att det var sjöbrisen som höll på att övervinna rådande vind, så i slutet av ränna sattes storen upp och järnspisen vevades igång.
Rätt beslut för efter några minuter precis när ajg lämnat rännan så ökade vinden från en sekundmeter till 7-8.
Nu var det bara att skota hem och börja kolla trimmet. Nummer ett var att veva in 110 %aren lite grann så att den gick att skota på självslående skenan. Tyvärr inte det mest effektiva i framkant med en liten rulle, men skotningen funkade iallafall bra.
Vinden pustade till ett par sekundmeter mer och Lilla Blå lutade då och då mätaren ut (strax över 30 grader). För skepparen som kommer från flerskrov, är det en mental omställning att vänja sig vid att båten lutar så mycket utan att man kastar sig i spat med livbojen .
Nu stabiliserades vinden på en 6-7 meter och vi satte iväg på en halvvind ut på Örsbaken i mellan 6,5-7 knop. Efter några sjömil höjdar jag upp på en sträckbog och kan börja prova ut trimmet. Masten är suverän att trimma och man kan verkligen forma storseglet dit man vill. Nu gäller det bara att ta reda på vad man vill...!
Lyckas efter ett antal varianter skota in storen så tellisarna drar fint med lite lagom lyft i topptellisen. Lilla blå tuggar på fint men focken vill inte riktigt stå som den ska, antagligen beroende på skotvinkeln som förändras hur mer rullen komprimeras i vindbyarna. Får bli att testa genuan nästa gång, går ju att köra den som en liten självslående stormfock för att blidka familjen ifall det pustar på.
En annan intressant sak var att använda backstag. Gör ju att slagen blir lite mer adrenalinfyllda då man helst ska vara på tre ställen samtidigt... Men tror nog att övning och smarta förberedelse tillsammans med autopilot med "tack" funktion, gör att det även går att köra backstag och genua solo utan större magsår. Man kan ju förvandla genuan till självslående ifall det blåser mycket och orken tar slut. Lilla blå är föredömligt balanserad med bara storen uppe, det är faktiskt så att hon blir fallgirig med fullt ställ, och det behöver väl redas ut vari det beror...
Besättningen denna gång var bara herr Raymarine.
Han funkade utmärkt för segel, har dock ännu inte kollat inställningarna utan får bli en dag med plattvatten och motorgång, mer om det senare...
Nästa premiärtur är med hon som bestämmer , så då håller jag tummarna för att Lilla Blå visar sig från sin bästa sida. First impressions lasts...