Direktlänk till inlägg 6 augusti 2013
Jobb, föreningsliv och en massa andra måsten, gjorde tyvärr att energin till att blogga sipprade ut någonstans mellan tangentordet och skärmen.. men så här i slutet av semestern tar jag tag i det igen efter att ha fått lite energi tillbaka!
Ibland tar det emot när man försöker lära sig nått. Men som nån klok person sa så är det desto roligare att lösa en svår uppgift än att inte ha några utmaningar alls!
Att få fart i Lilla Blå på kryssen verkar dock vara en större utmaning än jag kunnat tänka mig. Efter att ha haft segelmakaren i båten, sett till att alla trimfunktioner finns på plats och skaffat instrument som gör att jag kan logga vad som sker, så är jag fortfarande inte säker på att jag hittat ett bra grundtrim som gör att man kan jobba med båtfart och känslan i båten. Ibland funkar det ok andra gånger inte alls.
Inför Ornö Runt så hade jag förhoppningar om att vi skulle få till ett bra race men det skulle tyvärr bli precis tvärtom.
Det började med att en av mina gastar var tvungen att lämna återbud och vi fick därför köra på två man. Ska normalt sett inte vara nått problem om det inte blåser för mycket, men nu sa prognosen 8-12 m/s. Rigg med backstag och minimalt med undanvindsträning gjorde att vi tog ett beslut att köra utan spinnaker även om det stod klart att den långa bogen utanför Ornö skulle göra att vi tappade massor.
Efter en trevlig resa upp (fick även kryssa lite mot Roger i Magda som låg och körde lite utanför Ornö när vi kom upp)förtöjde vi bland de andra på fredag kvällen och kunde efter en enkel grillning krypa ner i bingen för en god natts sömn. Ut till start i god tid så vi kunde köra lite testrepor och kolla trim. Kändes som på gränsen att köra med full stor på två man men vi bestämde att vi skulle vinna mer på att lufta ur i byarna än att ha för lite power när det lättade ur.
Kom iväg helt ok vid märket strax efter de som kubbades mest och fick hyfsat fri vind då de ganska tidigt slog över till babord. Lyckades också vrida runt en ö tillsammans med en Rival 22 där vi tog några båtar på ett bra lyft utmed lovartslandet. Sen började problemen!
Vinden ökade lite och vi lyckades inte hålla kryssvinklar hur vi än jobbade med trim och skot. Här märktes det tydligt att vi inte har pejl på grundinställningen när det blåser lite mer och så här i efterhand borde vi nog revat ganska tidigt. Taskiga vinklar kombinerat med dålig fart = vi åkte hiss bakåt i fältet.
När vi rundade Ornös norra udde och vände söderut så vart det nästan helt plattläns, så vi valde att skära lite för att hålla drag i focken. Kanske skulle vi ha saxat och gått platt, men alltid svårt att säga i efterhand. Hur som helst så tappade vi så klart en hel del till och när vi vände innåt efter länsen hade vi större delen av fältet före oss.
Nu hade vinden ökat ytterligare och det byade 12 m/s på halvvinden. Vi slog då och då omkull så mycket att vi tappade fart även med i princip helt utsläppta segel. Efter ett extra kraftigt nedslag bestämde vi oss för att reva och efter lite snabba insatser mellan de värsta byarna kunde vi skota hem och börja jobba på sista kryssen upp mot målet.
Nu gick det avsevärt mycket bättre och vi lyckades plocka en del båtar som lite tröst i en annars bedrövligt race.
Inte mycket att skylla på utan vara bara att försöka ta lärdom till nästa gång .
Vi bestämde oss för en tröstmiddag på Dalarö och att satsa på en tidig avgång hemåt nästa morgon.
Söndagen bjöd på undanvind och vi hissade på med fullt ställ. Mitt på mysingen hade vi tagit ett rev och när vi passerade Nynäshamn hade vi rullat in focken och gick på bara dubbelrevad stor. Trots det så toppade vi 12,34 knop i en surf och det kändes till och från lite obehagligt mitt i förtjusningen över loggens siffror.
Korssjö, 17 s/m och uppgrundning när vi närmade oss Gunnarstenar gjorde att det kändes väldigt skönt att komma in i lite sjölä innaför Landsort.
Vi landade i hemmahamnen vid 20 tiden ganska slutkörda.
Helgen efter var det dags för NYSS traditionsenliga Juninatt. Start på fredagskvällen och målgång på lördagsmorgonen gör denna segling till nått ovanligt men väldigt trevligt (rekommenderas starkt till de som gillar en naturupplevelse tillsammans med kappsegling!). Tråkigt att bara 6 båtar ställde upp men mest synd om de som inte var med...
Tyvärr hade jag större manfall på gastfronten än på Ornö Runt vilket ledde till att jag fick köra solo. Nu är det inte så farligt då vindarna nattetid på sommaren brukar vara lätta.
Spinnakerstart gjorde att jag kom iväg några minuter sent efter att ha misbedömt avståndet till linjen lite väl mycket i de lätta vindarna. Fick en helt ok spinnakerbog där jag fajtades med två Rival 22:or med erkänt duktiga besättningar. Första rundningen med rivning av spinnaker vart tyvärr 100 m åt fel håll efter lite trassel med nedtagningen, men det får man ta i solokör.
Efter en halvvindsbog i 20 minuter vred jag åter ned på plattläns och kunde hissa spinnakern igen. Nu var det raka vägen ner mot rundningen 15 distans bort. I en underbar stjärnklar natt med nån sekundmeters vind, kunde jag plocka in det jag förlorat på halvinden, och när det vred emot nära rundningen i nästan stilltje hade jag jobbat mig upp till andra plats efter den vindsnabba NF:en Jenny som vana trogen försvunnit i horisonten.
Lyckades hitta några bra skiften fram till rundningen som gjorde att jag fick nån halv distans lucka till närmsta båt när det nu vart en sträckbog hemåt.
Nu började båtarna bakom att tugga ifatt då min fock inte riktigt räcker till på lätta lite öppna sträckbogar. Halvvägs hemåt vred det lite till och vi avslutade med 9 distans kryss i 5-6 s/m vind. Här borde jag haft bra fart men igen visade sig att nått inte stämmer alls. En Mälar 22 med SRS 1,06 kör i från mig med 25 minuter på kryssen och jag släpper även en av Rivalerna förbi mig på sista distansen in mot mål. FRUSTRERANDE!!!
Mycket jobb och annnat som förpliktigar gör att det inte blir några längre turer under första halvan av sommaren. Hinner dock med några korta kvällsturer där jag envist letar efter nått att skylla på när det gäller bristen på fart i mellanvind (lättvind funkar ok). Känns fortfarande som om jag gör något grundläggande fel med Lilla Blå, trots att jag läst varenda trimguide som finns! och provat allt som både segelmakare och duktiga andra seglare tipsat om.
För att få lite energi som motvikt till min frustration bestämmer jag mig för att se om jag kan komma över en begagnad genua att labba med. Efter lite surfande på webben hittar jag en oanvänd genua till en maxi 77 som jag slår till på.
Efter diverse utmaningar med att få skotpunkter, förhindra rullning av fallet runt profilen (1,5 m kortare förlik men ca 4 kvm extra) och även att göra backstagen enklare i hantering (blir ju lite meckigare nu när man måste skota genua), kan jag göra några första provrepor. Känns sisådär, möjligen lite mera drag när det byar ur men svårt att bedöma hur mycket.
Tar vid ett tillfälle med en kompis, som bland annat har ett gammalt SM guld i Rival 22 på meritlistan, och sätter honom vid rodret så att jag ska kunna utesluta att det inte enbart är min förmåga som rorsman som ställer till det.
Vet inte om det är positivt men jag får tydligt bekräftat av plottningen att det inte är jag som rorsman det är fel på, Lilla Blå vägrar fortfarande att kombinera fart och höjd.
Bestämmer mig trots allt för att mäta in Lila Blå med genuan också, nytt SRS blir 1.130 med både fock och genua i mätbrevet.
Har anmält till både Arkö Runt och Hyundai Cup som går inom några veckor så bestämmer mig för att göra ett extra ryck så här sista semesterveckan. Sticker ut och kör ett träningspass varje dag men med lite olika grundtrim för att se om jag kan se nått på plottarna efteråt.
Lite svårt då vinden har varierat lite väl mycket men idag så tyckte jag att jag hittade ett läge som kändes riktigt ok. När jag kollar plotten (nedan medsols varv) så ser det faktiskt riktigt bra ut...
Mer testande i helgen...