Då var spinnakern hissad för första gången. Båten kändes stabil och det gick att släpp rorkulten utan att båten vek av mer än en dm.

Kan ju ha berott på att Lilla Blå fortfarande låg kvar på bryggplatsen ...  

Enda momentet som kändes lite olustig var vid nedtagningen då båten två platser bort helt plötsligt kom inom räckhåll för lite fladdrande tyg, men en snabb insats av fördäcksgasten räddade hem situationen.. får se hur det känns med blåsan uppe när liten blå är otjudrad!

Följer Watski2Star på webban och längtar ut på vattnet, även om upplägget med 3 dygns race och bara några timmars sömn kanske inte alltid är det mest njutfulla just när man är uppe i det. Kommer ihåg ett antal Landsort Race i yngre dar då man mådde illa av bristen på sömn. Men kul var det i allafall...

Anmälde lilla Blå till klubbens nattrace Juninatt som går av stapeln den 3 juni. Ca 45 distans inomskärssegling med kvällsstart. Start Broken, ner till Näverkvarn och tillbaka. Ska bli spännande men kommer att kräva lite bra fysik av besättningen... Just nu verkar det inte som om den (besättningen alltså!) blir singlehand utan med sonens och kollegas hjälp så ska det bli 3star vilket är tur med skepparns fysik!

Väldigt nyfiken på att se vilken båtfart som går att locka fram när man väl får åka lite mot andra. NF:en Jenny med mångåriga framgångar startar också, så där blir det verkligen nått att bita i (kommer väl tyvärr inte att se henne förrän vi möts när hon har vänt  ).

Målsättningen är låg och får vi bara möjlighet att ligga nära någon under någon längre bog och prova lite segeltrim så blir jag nöjd.

Har absolut noll koll på hur seglen ska trimmas och om de funkar ok. De är orginalsegel från 1990 ! men inte mycket använda, så vi får väl se hur högt på önskelistan nya dukar hamnar...

Idag dök efterlängtat mätbrev upp på seglarförbundets lista. 1,13 blev det officiella talet att försöka segla upp till.

Betyder ju att Lilla Blå måste visa att hon är snabbast av alla NF:ar om man vill vara högt upp på resultatlistorna som de andra duktiga NF:arna.

Tyvärr   så tror jag att det finns vissa andra faktorer som besättning, segelmaterial och båttrim som gör att titeln snabbaste NF:en inte är kopplat till mätbrev utan till verkligheten där ute på böljan... men världens högst lystal på en NF, kanske Lilla Blå har?

Den här säsongen kommer nog att gå åt att lära sig båten och att testa mot andra på olika bogar. Skepparn ska också lära sig segla "lutbåt" nu när man lämnat stödbensseglandet.   

Dagen har tillbringats med bryggsegling och problemlösning. Inte så dumt när vinden pep i så båten lutar 5 grader vid bryggan på bara masten!

Men det började innan dagens mekande...

Efter mycket surfande på seglings-siter och tittande på bilder hade jag bestämt mig för att Lilla Blå skulle få nytt backstagsarrangemang. Backstagens orginal upplägg var 6-växlad talja genom avlastare och till winch.

Ger bra spänning i förstaget men skapar vissa logistiska och fysiska problem då man behöver göra tre saker samtidigt i slagen och helst med minst 4 armar...

Efter lite testande har problemets kärnpunkt identifierats. Kan en lösning fixas som gör att lä backstag snabbt kan tas hem, samtidigt som lovarts går att släppa från maxlast så att det snyggt åker framåt "bakom" bommen, så ska backstaghanteringn vara möjlig för en normal männsiska med två armar...   

,och så ska man ju kunna göra det samtidigt som man ser till att Lilla Blå färdas något så när i rätt riktning även när man är ensam i brunnen .

Efter visst räknande och skissande så har jag kommit fram till att en bra avlastare tillsammans med en lite kraftigare dyneema tamp och ett par block möjligör en lösning där det 6 skurna arrangemanget bara används för den sista uppsträckningen (typ fintrim på storskotsarrangemang).

En chock-cord apteras som framåtdragare och leds utanför mantåget sista biten så att backstaget hålls borta från ruff och sittbrunnswinchar.

Spinnlocks lite större avlastare monteras tvärs båten på sittbrunnens aktersarg nära akterstagets fästpunkt, vilket gör att det är enkelt att släppa och ta hem backstagen utan att behöva lämna platsen vid rorkulten. Efter snabbhemtagning används de gamla avlastarna och winchen för att sträcka upp ytterliggare.

Sakt och gjort, hål borras och saker monteras.

Efter ett antal timmars mekande och ett antal resor fram och tilbaka hemifrån så är allt på plats och faktiskt funkar som det är tänkt! alltså vid bryggan... nu behöver det bara testas på riktigt.

Snabbtänkta läsare inser nog att det inte går att släppa på en enkel (2 gångers)utväxling hur många gånger som helst när man i nästa ögonlick tar in på en 6-växlad. Skillnaden i kraft gör att det 6-växlade arrangemangets block kommer närmare och närmare varandra för varje gång, och efter ett antal gånger behöver det släppas på för att komma tillbaka till utgångsläget. Men jag räknar med att det lär man sig att hantera efter lite övning.

Ska ta lite foton på arrangemanget nästa gång jag är nere och har kameran med...

Nu får vi se om det blir nån kvällstest i veckan om nu inte jobbet ställer till det. Flyg och vulkanutbrott har ju visat sig inte gå bra ihop förut, så att jobba på flygplats kan vara lite krävande om det blåser åt vårt håll (senaste nytt säger dock att det rör sig åt andra hållet).

Och här är då några bilder.

Här är hela arrangemanget (man skymtar gummitampen som drar fram backstaget överst i bilden). Winchen är just utanför bild till vänster.

Och här är de nya Spinnlock avlastarna, har tamparna gående genom fästet för akterstaget för att få lite bra "dragvinkel" och inte belasta bultarna till avlastarna i onödan i sidled. 

Så var första testseglingen utförd... lördag ca 1030 ut på böljan blå med lilla blå.

Med stor spänning rullade jag ut den lite för stora focken (110% omsydd till självslående) och gled iväg i utseglingsrännan (eller heter det fortfarande insegling när man seglar ut  ). Till väldigt lätta akterliga vindar och strax efter kompisar i en Fenix med enbart genua, gled Lilla Blå iväg mot oceanen.

Efter 30-40 minuter i 1,5-2 knops fart blekte det av ännu mer, men skepparen misstänkte att det var sjöbrisen som höll på att övervinna rådande vind, så i slutet av ränna sattes storen upp och järnspisen vevades igång.

Rätt beslut för efter några minuter precis när ajg lämnat rännan så ökade vinden från en sekundmeter till 7-8.

Nu var det bara att skota hem och börja kolla trimmet. Nummer ett var att veva in 110 %aren lite grann så att den gick att skota på självslående skenan. Tyvärr inte det mest effektiva i framkant med en liten rulle, men skotningen funkade iallafall bra.

Vinden pustade till ett par sekundmeter mer och Lilla Blå lutade då och då mätaren ut (strax över 30 grader). För skepparen som kommer från flerskrov, är det en mental omställning att vänja sig vid att båten lutar så mycket utan att man kastar sig i spat med livbojen   .

Nu stabiliserades vinden på en 6-7 meter och vi satte iväg på en halvvind ut på Örsbaken i mellan 6,5-7 knop. Efter några sjömil höjdar jag upp på en sträckbog och kan börja prova ut trimmet. Masten är suverän att trimma och man kan verkligen forma storseglet dit man vill. Nu gäller det bara att ta reda på vad man vill...!  

Lyckas efter ett antal varianter skota in storen så tellisarna drar fint med lite lagom lyft i topptellisen. Lilla blå tuggar på fint men focken vill inte riktigt stå som den ska, antagligen beroende på skotvinkeln som förändras hur mer rullen komprimeras i vindbyarna. Får bli att testa genuan nästa gång, går ju att köra den som en liten självslående stormfock för att blidka familjen ifall det pustar på.

En annan intressant sak var att använda backstag. Gör ju att slagen blir lite mer adrenalinfyllda då man helst ska vara på tre ställen samtidigt... Men tror nog att övning och smarta förberedelse tillsammans med autopilot med "tack" funktion, gör att det även går att köra backstag och genua solo utan större magsår. Man kan ju förvandla genuan till självslående ifall det blåser mycket och orken tar slut. Lilla blå är föredömligt balanserad med bara storen uppe, det är faktiskt så att hon blir fallgirig med fullt ställ, och det behöver väl redas ut vari det beror...

Besättningen denna gång var bara herr Raymarine.

Han funkade utmärkt för segel, har dock ännu inte kollat inställningarna utan får bli en dag med plattvatten och motorgång, mer om det senare...

Nästa premiärtur är med hon som bestämmer   , så då håller jag tummarna för att Lilla Blå visar sig från sin bästa sida. First impressions lasts...

Nu är säsongen igång och Lilla Blå är påklädd och blöt om magen...

Efter diverse monterande av autopilot, oljning av durkar samt kortning av akterlik på storen (tack gransegel)  känns det som att det är dags att komma ut på böljan och börja prova ut trim och hantering.

En kortare kvällstur där seglen luftades lite hanns dock med i veckan    även om trimmet bestod av kaos i tampar och undvikande att segla över käppar i Nyköpings trånga utseglingsränna...

Autopiloten (Raymarine 2000+) verkar funka utmärkt, möjligtvis lite långsam men ska kolla om det beror på inställningar.

Det känn som om storens trimfunktioner kommer att funka som tänkt så här efter en första test. Har i vinter monterat in utväxling till uthal i bommen samt monterat om reven så att det blir enklare att reva i hårdvind.

När det gäller 150% genuan så kommer den att kräva sin man när den är så lågt över däck (lyftas över mantåg) och man har backstag att ta hand om i slagen. Får nog undvikas vid ensamsegling i lite vind.

Focken verkar lite stor för att kunna trimmas som självslående (omsydd orginal) om man inte har rullt in ett par varv (erfarenhet från hemseglingen i höstas), men ska prova lite kommande lördag.

Högst på önskelistan framöver kommer nog att vara en bra självslående gliderfock!

Nedan är lite bilder från nya bryggplatsen.

  ser lite racing ut (förutom sprayhooden)   spetsnos fult eller vackert?   hel pulpit = bra för gasten vid racing, svärord från stela gastar vid tilläggning...   rodrigg, dubbla raka spridare och backstag är kanon för trimning  
fixat ändlös lina till vagnen så att den enkelt går att rycka ur låset i lä när man vill "vagna upp"

Sol och +5 grader!!! Kunde inte motstå att sticka ner en sväng och titta till Lilla Blå.

Första gruset tittar fram även om både is och snö ligger tjockt över större delen av varvet.

Årets första titt inne i båten visade inte på några konstigheter av den snötyngda vintern. Fuktslukarn har börjat verka och en ny påse aktiverades, inga chanstagningar

med fukt inne i båten den här våren. 

Sittbrunnen var också torr och fin under den ljusa pressen, och höstens tankar om förändringar av storskotsarrangemang och montering av autopilot kom snabbt tillbaka när man lutade sig mot sargen och föreställde att seglen var hissade...

Autopilot ska inhandlas som prio 1 (kanske båtmässan nu i veckan erbjuder nått klipp), och sen ska lite tamp och block införskaffas så att man står redo för att börja lära sig hur Lilla Blå beter sig. Otroligt spännande att ha en oprövad båt där man inte har en aning om hur seglingsegenskaperna är.   

Sjösättning i slutet av april om allt vill sig och kung Bore drar norrut!

Hej på er...

Lilla Blå här.

Jag är en Nordisk Familjebåt av lite udda slag. Därför har jag fått beteckningen NFS där S står för special. Min mast står på kölen, min motor är flyttad lite längre fram, mitt roder syns inte på akterspegeln och jag har lite högre mast. Annars är jag en ganska vanlig NF byggd 1990 enligt nya NF konceptet, men med toalett i förpiken.

Bor nu i Nyköping efter att ha varit trogen Åkersberga i hela mitt liv.

För närvarande är jag i ide, täckt av plast och snö, men jag längtar redan till våren även om vintern knappt har börjat  

Vid gamla hemmet utanför Åkersberga