Direktlänk till inlägg 19 juni 2011
När vi river ner storen efter att ha gått i mål, tar det bara ca 30 sekunder innan vinden smäller till oss med en 10-12 sekundemeter från helt motsatt håll mot vad vi för någon minut sen länsat över linjen med!
På bara en snabbt utrullad genua försöker vi höjda upp lite för att komma loss från den lilla ön vi just rundat, samtidigt som jag böjer mig ner för att trycka på startknappen och starta motorn.
Efter att ha tryckt frenetiskt på knappen och ställt gasreglaget i alla möjliga kombinationer måste vi inse att batterit är tvärdött! Tydligen klarade det inte att vi körde lanternor, gps och laptopen under natten som vi gjort. Klantigt av mig att missa det i planeringen!
Nu finns det ju en vev i båten, och enligt uppgift så ska den lilla Yanmar 1GM10C gå att veva igång enligt instruktion. Efter att förtvivlat försökt få upp sån hastighet på vevandet att kompressionsläget kan passeras inser jag att teorin om vevstart inte är lika med verkligheten...
Med blödande knogar, onda armar och lätt illamående mage, meddelar jag rorsman i sittbrunnen att motor kommer att vara död tills vi har ett nytt batteri.
Vi diskuterar alternativ samtidigt som vinden ökar ytterliggare och vrider 45 grader till. Vi fortsätter att kryssa med genuan omväxlande inrullad lite och fullt ute, beroende på styrkan i byarna. Eftersom vinden varierar kraftigt i riktning kan vi inte riktigt bestämma oss för om vi ska satsa på hemsegling utan motor, eller söka hamn och skaffa nytt batteri.
När vi kryssat sakta framåt nån halvtimme tar vi det kloka beslutet att inte fortsätta med en tung kryss hemåt. Vi har inte sovit en enda minut under hela natten och att sitta ett antal timmar i hårdkryss känns fruktansvärt jobbigt.
Vi siktar istället på Näverkvarns hamn där vi seglar in på bara genua och lägger till utmed deras nya fina gästbrygga.
Jag ringer sen äldsta sonen som skickas att inskaffa nytt batteri. Så här i efterhand var det tur att han skulle jobba och inte var med ombord...
Medan vi väntar på batterileverans, tar vi en välförtjänt öl i sittbrunnen innan vi knatar upp till hamnrestaurangen och beställer in varsin hamburgertallrik till våra trötta kroppar.
När sonen efter någon timme dyker upp, skickar jag med andra halvan av besättningen tilbaka till Nyköping och lägger mig själv att sova ett par timmar i båten.
Sen följer några otrevliga timmars motorkörning i hög sjö på Bråviken (orkade inte byta segel, reva mm), innan Lilla Blå åter ligger tryggt i hemmahamnen vid 2130-tiden.
Lärdomen av detta är enkel, se till att man har ström i båten om man vill kunna starta motorn. Projektplaneringen påbörjas direkt när jag sitter i vågdalarna på väg hemåt.